Hur många gånger ska man behöva bli besviken och gå igenom bakslag efter bakslag?! Freja var på ett strålande humör igår kväll och när vi la henne hade hon bara runt 38 i temp. Skitbra tänkte vi, nu är det på väg att vända (IGEN). Pustade ut och tackade för att medicinen verkar ha haft effekt.
Nej.. runt tio-tiden hade hon över 40 grader igen och nu verkar hon sluta svara på alvedon så redan vid tolv fick hon ipren också. Då sjönk tempen men då tog det runt 2 timmar innan hon somnade om igen. Jag har nog aldrig varit så nära ett sammanbrott som då. Richard fick sova i vardagsrummet igen, men tro det eller ej så somnade hon faktiskt om sen och sov till halv 9 i morse, utan välling till och med. Men ändå.. är så jävla less på denna feber och att det ALDRIG verkar bli bättre mer än ett par timmar. Nu är hon dessutom supersnorig också.
Så min plan var att ringa barnmottagningen idag, för det skulle vi göra om inte febern gick ner. Men i morse hade hon 37,4 och den har inte överskridit 38 än, så vi avvaktar. Men kommer den tillbaka under dagen blir det att åka in igen, för då är inte öroninflammationen orsaken. I morgon firar febern tre veckor..
Just nu sover hon, så domen kommer väl efter hon vaknat och när hon fått i sig lunch, om det går. Hennes aptit är inte på topp.
Idag har vi också bestämt föräldraledigheten resten av tiden. Jag har ångest över det också eftersom jag inte lyckats haffa något jobb. Men det löser sig, får springvicka i värsta fall. Richard kommer att vara pappaledig från i mitten på april t.o.m mitten på juli, då får jag stämpla/söka jobb/vikariera eller något, sen har han semester från mitten på juli till mitten på augusti, och då är jag mammaledig. Sen börjar Freja dagis i början på augusti :) och förhoppningsvis börjar jag plugga. Har fortfarande inte hört någonting om MatteB. Måste nog ringa och höra vad som är problemet. För något problem är det alltid när det gäller mig :) Sånt jag alltid får räkna med.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar